- Project Runeberg -  Fem noveller /
63

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARBAROSSA.

63

pä bår, vek jag från hennes sida. Om sömnen
öfverraskade mig, höll jag dock alltid en flik af
hennes kläder i min hand, och jag ansåg det för
en stor nåd, att jag åtminstone i döden fick vara
henne närmare, än någon annan. Men i den
andra midnatten kom ännu en. Dörren gick upp,
och kaptenen inträdde på tå, som om han
fortfarande kunnat störa hennes sömn. Vi vexlade
ej ett ord; jag började blott gråta som ett barn.
när han stum och med en blick, fullkomligt
slocknad, trädde fram till båren. Derpå satte han
sig vid hennes sida och såg henne oafvändt i
ansigtet. Jag gick ut, ty jag kunde icke fördraga
hans närhet, och det föreföll mig, som om han
sjelf varit mördaren.

Då vi följande dag begrofvo henne, och hela
trakten var samlad på kyrkogården, uppstod
plötsligt, just som presten hade läst välsignelsen
öfver den döda, ett sorl och en rörelse bland den
sammanpackade mängden. Man såg kaptenen, oin
hvars hvistelse i staden ingen haft en aning, skrida
fram genom folkmassan, med en uppsyn, som
injagade skräck hos alla. lian stadnade tätt vid
grafven och kastade ett par händer mull på
kistan. Derpå knäböjde han, och alla hade redan
begifvit sig på hemvägen, då han ännu alltjemt
qvarlåg vid den friska kullen, som 0111 han åter
ville upprifva jorden och sjelf nedbädda sig der.
Jag måste nästan med våld föra honom bort, till
mitt lius. der han under några dagar låg liksom
i stelkramp, öfverlemnande sig åt sina egna
betraktelser, så att jag endast med knapp nöd kunde
få i honom en droppe vin och en sked soppa.
Först på fjerde dagen, tycktes han åter hafva
vaknat till lif, men förblef alltjemt stum och bad
mig blott viel afresan, då han ånyo steg upp i
min vagn, att jag måtte göra honom den tjensten,
att för hans räkning inköpa det hus, på hvilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free