- Project Runeberg -  Fem noveller /
66

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

BARBAROSSA.

strålande af skönhet och kärlek, var lielt och hållet
fullbordadt, och, som sagdt, man tyckte sig se, att
den härliga skapelsen andades. Jag kunde ej få
fram ett ord, men väl en half timma stod jag
oaf-vändt framför bilden och måste alltjemt åter
borttorka tårarne, som fördunklade mina ögon. Nu
först berättade han mig, att han just samma dag,
som hon lemnade honom, erhöll ett bref från sin
gamle onkel, hans ende qvarlefvande anförvandt,
om hvars bifall till giftermålet lian varit
synnerligen angelägen. Derefter ville han berätta något
om de lyckliga veckorna i Rom, men plötsligt svek
honom rösten, ban afbröt sig och gick in i ett
angränsande rum. Jag vågade icke följa honom.
Men sedan jag länge och väl förgäfves afvaktat
lians återkomst, insåg jag, att han för den dagen
icke mera behöfde mig, och smög sakta trappan
utföre, endast åtföljd af den stora hunden,
hvilken betraktade mig med ett uttryck så
sällsamt, som hade han väl reda på sin herres
bekymmer.

Jag ville nu vänta, tills lian sjelf skulle
uppsöka mig, men jag kunde fått vänta länge. Blott
Maddaleua såg jag understundom på torget, eller
när hon gick in i en kryddbod, och jag tilltalade
henne ett par gånger, frågade efter Signor
Gu-stavo samt lick alltid det svaret, att lian mådde
väl, och att när han icke var ute på jagt, läste
han i böcker och tog icke emot någon, icke ens
herr kyrkoherden, som ansett det för sin pligt
att öppsöka den sörjande. I staden hvarest man
till en början varit ytterst uppbragt på honom,
vände sig vinden med tiden till lians fördel. Man
erinrade sig de fordna lustiga dryckeslagen, på
värdshuset, hans höfliga och älskvärda sätt, och
till och med qvinnorna, hvilka ifrigast tadlat
honom, blefvo honom helt bevågna för hans ensliga
sorg. Jag tror att mången af dem icke skulle låtit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free