- Project Runeberg -  Fem noveller /
68

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

BARBAROSSA.

full fart Öfver hackar och gärden fram emot
huset, ur hvars touster vi sågo skotten blixtra. Det
lugnade mig något, lian hade alltså dragit sig
.tillbaka in i sin borg, och boiVarne måste nöja
sig med att på måfå skjuta efter honom in i
rummet. Jag ville just för de andra utveckla min
fälttågsplan, huru vi nemligen, fördelade i fyra
smärre afdelningar, borde fråu skiljda håll falla
fienden i ryggen, då en utstäld post måste hafva
märkt vårt framryckande. En skarp hvissling
hördes: i nästa ögonblick afstannade striden, och
vi sågo bandet sprida sig hit och dit öfver de
upplysta ställena mellan klippor och skog, några
sä långsamt, att vi med lätthet skulle kunnat
upphinna dem, om det ingått i vår plan att,
jemte kaptenens befrielse, fånga den röde. Men
vi ville bespara hans fader denna hjertesorg och
tackade blott Gud, att vi anländt ännu i rätt tid;
ty redan på afstånd, vid våra högljudda tillrop,
sågo yi i det klara månljuset Signor Gustafvo
utträda på balkongen och vinka till oss med en
hvit duk. Då vi sedermera betraktade duken
vid ljussken, var den visserligen icke belt och
hållet hvit, utan försedd med stora blodfläckar
efter ett skrubbsår vid tinningen. Detta var
emellertid icke alls farligt och hindrade ej
kaptenen från att, sedan de andra redan återvändt till
sina hein, sitta uppe med mig till ljusan dag.
Endast Maddalena, uppskakad, som hon var, ocli
förälskad i mannen, trots systerns öde, kunde icke
lugna, sig utan kom alltjemt fram med nya
sårläkande örter, dem han måste pålägga, om han
icke ville göra henne förtviflad. Den goda
varelsen, hvilken hade en sömn, lätt som en katts,
hade redan fore hunden uppmärksammat de
smygande fotstegen, som tassade kring huset, samt
rusat upp för att väcka sin herre. Den förste,
som uppreste en stege mot balkongen, hade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free