- Project Runeberg -  Fem noveller /
70

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

BARBAROSSA.

vill fortsatta edra ensliga ströftåg genom
bergspassen, kan ni ur hvarje buske vänta kulan, som
förpassar er till en annan verld.

Då beslöt ban sig ändtligen för att afresa och
det samma dag och i polisprefektens vagn. Då
jag vkl afskedet tryckte lians hand, sade jag: Nå,
Sor Gustavo, "det är väl sista gången som vi båda
träffas på jorden." — "Hvem vet," sade han.
"Jag har nu en gång blifvit till hälften er
landsman och har icke någorstädes något hem." —
Derefter gaf han mig ytterligare föreskrifter, huru
det skulle ställas tor Maddalena. Flickan ville
icke lemna villan, och kaptenen hade heller ingen
tanke på att sälja den. Om han icke återkomme
inom så och så många år, skulle hon få behålla
huset oeli trädgården som sin egendom, och under
tiden draga alla inkomster deraf. Åt kyrkoherden
hade ban, till tack för den hjelp han vid öfverfallet
erhållit, öfverlemnat en ansenlig summa, afsedd
för de fattige. Mig gaf ban som minne ett
mi-niatyrpoträtt af Lörd Byron, som ban dittills
alltid fört med sig. Erminas bild liade han
hoprullat och inlagt i en bleckcylinder; denna och
hans gevär var allt, som han tog med sig.

Så skilj des vi åt, såsom jag trodde, för att
aldrig mera återse hvarandra. Maddalena, som
nödvändigt ville resa med och lik en vildkatta
hängde sig fast vid vagnsdörren, måste vi med
våld lösgöra och inspärra i huset, tills vagnen
var ur sigte. Likväl försvann hon samma natt,
då hon icke längre bevakades, och lärer under
ett par dagar, som en vansinnig, hafva ströfvat
kring på Xloms gator, sökande sin herre. Till
slut återkom lion likväl och satt sedan ensam
och hopkrupen i villan, der hon lät allt förfalla.
Drufvorna på rankan och frukterna på träden
fingo förr ruttna ned, än hon skulle hafva gjort
sig möda att afplocka och torgföra dem. Mon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free