- Project Runeberg -  Fem noveller /
77

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARBAROSSA.

77

för (leuna gäng fått nog uf sin nattliga promenad.
Skrubbsåret på benet blödde likväl så starkt,
att den tillfälliga förbindningen med näsduken
föga gagnade. Han beslöt sig derföre, sedan han
ånyo laddat båda piporna, att begifva sig på
hemvägen, men som månskenet narrade honom,
förirrade han sig långt från raka vägen, och då
han slutligen efter flera timmars vandring såg
taket af sin villa glänsa fram fjerran öfver
vin-rankorna, var han af blodsförlust och gående så
utmattad, att han rent af sjönk ned på stenarne
och måste hvila en stund, innan lian kunde repa
sig till de sista hundra stegen.

Men deu som icke mera uppstod, var
hunden. Den andra kulan liade tränat honom, men
dödligare än hans herre, vid hvars sida han
släpat sig fram, utan att gifva ett ljud af klagan.
Nu voro hans sista krafter uttömda, och med ett
stönande ljud utslocknade hans trogna lif. Det
hade gått en kall rysning öfver honom, sade
kaptenen, när han såg den gamle vännen ännu en
gång matt vifta med- svansen och derefter sträcka
alla fyra benen ifrån sig. Fastän lian sjelf knappt
kunde hålla sig upprätt, hade ban likväl icke
hjerta att låta den döde kamraten qvarligga der
vid vägen, hvarest gamarne innan morgonen skulle
uppvädrat honom. Han ville reda honom en graf
i villans närhet och upplyfte honom derföre på
sina axlar, med bösskolfven understödjande
bördan, som skulle blifva honom dryg nog, i det
halft vanmäktiga tillstånd, hvari han befann sig.
Så anlände han med vacklande steg till villan,
fann gallerporten, som vanligt, riglad innanför
och öppnade den med ett konstgrepp, som blott
han och Maddalena kände till. Likväl förundrade
det honom, att bullret af lians steg icke
uppväckte den vaksamma varelsen, men han tänkte,
att hon möjligen druckit af det starka vin, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free