- Project Runeberg -  Fem noveller /
87

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRLORADE SONEN.

.87

liade Andreas hos sig, visade lika öfverdrifven
stränghet mot det yngre barnet, som
eftergifvenhet för sin älskling. Lisabethli var ännu en lielt
ung skolflicka, då hon redan i den lilla
näsduken dolde sina förstulna tårar öfver broderns
synbara företräde och förtärdes af grämelse öfver
omöjligheten af att med all outtröttlig
pligttrohet kunna aflocka modern om ock blott ett
vänligt ord eller någon af de smekningar,
hvarmed den stränga frun öfverhopade den vilda
gossen. Deremot anförtroddes allt bekymmer öfver
sonens odygdiga streck åt den älskvärda lilla,
hvilken brodern sjelf betraktade med samma
likgiltighet, som om hon icke funnits till i verlden.
Och trots detta förblef barnet saktmodet och
vänligheten sjelf, liksom hon redan tidigt, med sitt
mogna förstånd, i dess helhet öfverskådat den
olycka, som bragte modern ur jemnvigten, och
beslutat sig för, att tåligt fördraga de
orättvisor, hon måste röna, som utbrott af en sjuklings
dåliga lynne.

Längre fram efter ynglingens flykt från
Lausanne, och under det han för sina medborgare
blef allt mer och mer främmande, inträdde ett
bättre förhållande till modern, som aldrig varit
blind för sitt barns själsadel, men liksom
be-herrskad af en demonisk makt, sjelf skapat dess
olycka. Hennes dödligt sårade modersstolthet
hindrade henne visserligen att ens med en suck
förråda sin djupa sorg öfver sonen, men i allt öfrigt
inrymde hon numera åt henne den bästa platsen
i sitt hjerta, och det var ofta, som sökte hon att
godtgöra de ledsamheter, hon i tidigare år
tillskyndat dottern eller den kärlek hon
undandragit henne. Ännu var lion dock sparsam med
kärleksyttringar mot barnet. Men om hon innan
barnet gick till sängs, med sin fina, bleka hand
strök hennes bruna hjessa eller någon gång kysste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free