- Project Runeberg -  Fem noveller /
91

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRLORADE SONEN.

.91

"Jag gåfve på ögonblicket hundra thaler"
sade fru Helena, "om detta lastens näste dernere
af stadsmyndigheterna tillslötes De skulle i
sanning kunna tvinga mig- att på gamla dagar flytta
in i ett annat hus, blott för att icke nödgas se
och höra slikt."

"Och just vid den ljufliga tid," inföll flickan,
"då eljest allt är tyst, och man fullkomligt skulle
kunna liän gifva sig åt sig sjelf och sina drömmar.
Men se! Nu draga de sig bort från huset öfver
spången. Min Gud, de gå med vapen löst på
hvarandra. En har blifvit trängd mot
bröstvärnet — fruntimret kastar sig emellan dem — han
har åter armarne fria — om de störta honom
i floden —"

"Nej nu kan det vara nog," sade modern i
befallande ton, "nu går du bort ifrån dörren.
Det är intet skådespel för kristet folk, att se,
huru menniskor öfverfalla hvarandra sämre äm
vilda djur. Läs nu blott aftonbönen för mig, skola
vi sedan gå till sängs."

En klar blixt upplyste i detsamma plötsligt
hela det nedanför liggande landskapet, husen vid
floden, värdshuset på ön och de höga vågorna.
Man såg ett ögonblick den mörka
menniskogrup-pen, som hopgyttrat sig på den smala spången,
den röda fjädern i baretten hos en högväxt
yngling, som värjde sig mot öfvermakten, endast
understödd af en qvinna, kring hvars hufvud en
hvit duk fladdrade; kliugor korsades, och
qvinnans skrik på hjelp trängde sig fram öfver den
lugna gatan vid stranden — då bröt från
molnen, samtidigt med åskan hvilken dånade som
hade ett himraelshögt hus instörtat, ett
smattrande regn löst, och den svarta natten insvepte
i sin slöja det hemska handgemänget på bron,
så att intet vidare blef synligt, än det röda
ljusskenet från värdshuslonstret på ön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free