Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
DEN FÖRLORADE SONEN. .92
Fruntimren hade förskräckta dragit sig
tillbaka in i rummet, och under det modern med
långsamma steg gick af och an öfver det
matt-belagda golfvet, satt Lisabethli vid bordet, med
händerna hopknäppta öfver den framför henne
liggande uppslagna boken och ögonen hvilande
på en stor blombukett, hvilken stod i ett
vackert venetianskt glas, en skänk på denna dagen af
hennes gudfader. På läsning var icke att tänka,
då ovädret skulle öfver röstat hennes stämma; men
ännu mindre på sömn; ty bilden af det vilda
slagsmålet stod ännu alltjemnt oroande för
hennes sinne. Hon lyssnade oafvändt utåt. "Ack
miu Gud, bad hon nästan ofrivilligt, "låt dock allt
detta få ett nådigt slut!" Just i detsamma
flammade åter en blixt in genom fönstret och dörren,
hvilken sednare blifvit lemnad på glänt, för att i
det qvafva rummet insläppa den af natten och
ovädret uppkomna svalkan. Då föreföll det henne,
som såge lion derute på den öfversta terassen en
framsmygande skugga, hvilken ett ögonblick
aftecknade sig mot fönsterrutorna och sedan åter
försvann. "Moder," ropade hon halfhögt," låt oss
stänga dörren; någon har stigit öfver muren
och —"
Hon hann. icke tala ut, innan, dörren
uppstöttes, och en karl störtade in i rummet. "För Guds
barmhertighets skull," ropade han, under det lian
till hälften af utmattning till hälften med åtbörder
hos en bedjande föll på knä framför fru Helena,
"hvem ni än må vara, ädla fru, rädda en oskyldigt
förföljd! De äro mig i hälarne;" — ropade han. i
det han åter reste sig och med en blodfläckad
hand strök det drypande håret ur sin panna —
"hvar skall jag dölja mig, hvad skall jag taga
mig, till för att röra ert hjerta? Om ni visste,
huru allt har tillgått, huru helt och hållet utan
egen skuld jag blifvit försatt i detta fasansfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
