- Project Runeberg -  Fem noveller /
94

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

DUN FÖULOUADIä SONEN.

"Det är ingenting," svarade han hastigt,
tryckande sin handske mot stället. "Jag känner det
knappt. Gifve gud, att hvad jag derför
återgäldat icke vore farligare. Men jag fruktar —"

Lisabethli inträdde, åtföljd af husets gamle
tjenare. "Valentin," sade frun, "ni ledsagar den
främmande herrn till öfvervåuingen och hjelper
honom i säng — i rummet — ni vet redan.
Ingen får veta, att han är här i huset; hos Donate
slcall jag sjelf inskärpa det. Ni är ju äfven
hemma i fàltskärsyrket; se då till herrns sår.
I skåpet deruppe linus linne — der ligga äfven
skjortor i lådan. Han skall behandlas, som von:
han min egen son. Skynda! Steg närma sig häråt!"

De lyssnade alla mecl klappande hjertan.
Verkligen kunde man genom regnets plaskande
urskilja ljudet af röster derute. I nästa
ögonblick hade den gamle tjenaren skjutit främlingen
ut genom dörren, och mor och dotter stodo allena
midt emot hvarandra.

"Mitt barn," sade modern, med. darrande
stämma, "gå du emellertid ned till Donate. Jag
skall blifva tvungen att ljuga och skulle icke
vilja, att dina öron hörde det."

"Moder," sade dottern, "låt mig stanna hos
dig; jag skulle der nere förgås af ångest. Du
må väl icke tro, att hvad du än må göra för
att rädda ett menniskolif, åtminstone i mina ögon
skulle anstå dig illa."

I detsamma klappade det trenne gånger på
den riglade dörren. "I lagens namn," ropade en
djup röst, "öppnen!"

"Hvem klappar så sent?" frågade fru Helena,
och hennes stämma ljöd så lugn, som om
ingenting inträffat.

"Väbeln med nattvakten!" var svaret.
"Öppnen; eller inan spränger dörren."

"Gå Lisabethli," sade modern med så hög

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free