- Project Runeberg -  Fem noveller /
96

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PK* FÖHLOUADB SON K K.

Mannen ville framkomma med ännu några
ursäkter, men en befallande åtbörd af frun, som
med handen visade ät dörren, lät honom icke
komma till tals. Med sänkt hufvud aflägsnade
han sig. Han hade knappt kommit öfver tröskeln,
förrän Lisabethli åter sköt för rigeln och
derefter med en djup suck sjönk ned på en stol; till
den grad hade ångsten under detta korta
uppträde öfver väldiga t henne.

"Stanna du här," sade modern efter en paus.
"Tänd,ett ljus, jag vill gå dit upp."

"Älskade moder," vågade barnet darrande
invända, "vill du icke hellre — du är så blek,
det angriper dig för starkt."

Utan att svara ett ord, tog fru Helena
ljuset ur sin dotters hand och gick med orörligt
ansigte, som om något synnerligen värre icke kunde
inträffa, ur rummet. Hon var en sträng qvinna,
en stolt qvinna, som alltid hållit sig för god att
nedlåta sig till en lögn. Nu hade hon likväl
förnedrat sig, både i sina egna ögon och inför
sin dotter, och det för en främmande menniskas
skull, som icke hade något annat anspråk på ett
dylikt offei\ än att ban besvurit henne vid det,
som utgjorde hennes största bekymmer.

Dörren, genom hvilken hon utgått, blef
stående halföppen. Lisabethli hörde, med hvilka
mödosamma steg hon gick upp för trappan samt hur
hon gång på gång hvilade sig, som måste, hon
hemta mod och krafter till det svåra inträdet i
sin förlorade sons rum, hvilket hon sedan år
tillbaka icke mera besökt.

"Han har fallit i vanmakt," sade den gamle
Valentin, som på tröskeln kom henne till mötes,
"Jag har forbundit honom, men under det jag
pådrog honom en annan’ skjorta, föll han liksom
clöd i mina annar. Jag vill nu hemta friskt
vatten. For resten har det ingen fara; det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free