- Project Runeberg -  Fem noveller /
99

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1115 X FOHI.OUADH SON UN.

dermed," afbröt benne modern kort. "Kom mitt
barn, gå till sängs. Ovädret är nu öfver."

De gingo derpå till sängs, sedan dottern
först läst aftonbönen. Men midnatten var
längesedan förbi, och ännu hade ingen fått en blund
i sina ögon. Lisabethli såg alltjemt främlingens
trohjertade, af skräck förvridna anletsdrag, då
han anropade hennes bistånd, för att vinna
modern på sin sida, och blodet på hans jjanna, och
den röda ljädern, och dessemellan tyckte hon sig
äfven höra qvinnans stämma, som på bryggan
kastat sig emellan de stridande. Fru Helena åter
lyssnade dit upp. Ty rakt öfver hennes
sängkammare var det rum, hvari nu den sårade låg,
och hon tänkte på, huru mången natt hon på
detta sätt legat vaken ända till morgonen, lör
att vänta, till dess Andreas skulle hemkomma
från sina orgier, och när slutligen hans vacklande
steg läto höra sig, hade i stället för sömnen,
tårarne bredt sin slöja öfver hennes ögon. Nu var
det nästan tyst deruppe. Endast den .gamle
Valentins korta hostningar hörde man tid efter
annan Fru Helena satt till hälften i sängen, stödd
mot kuddarne, ocli försökte bedja. "Herre min
Gud," bad hon, "låt honom derute bland
främmande menniskor finna en moder, som bistår
honom i all nöd, och om ingeu mera förbarmar sig
öfver honom, låt honom återfinna vägen till sin
rätta moder, så att jag icke må dö, innan jag
hållit hans hand i min!"-

Knappt hade dagen, blek och töcknig,
blifvit synlig genom de små fönsterrutonia i
sofge-maket, förrän fru Helena uppsteg från sitt läger
och i hast klädde sig.

"Sof ännu en stund, mitt barn," sade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free