- Project Runeberg -  Fem noveller /
100

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

DEN FÖRLORADE SONEN. .100

till Lisabetlili, som likaledes rörde på sig. "Jag
vill emellertid gå upp och se till vår gäst."

Hen äfven Hickan kunde icke längre lå
någon ro. Hon steg i hemlighet upp, fick
kläd-ningen på sig och smög på tå efter modern. I
trappan mötte hon Donate, som bar en liten
skål.

"Han har icke förtärt mycket af soppan,"
sade den gamla trotjeuariniian. "Han är ännu
förskräckligt svag, och handen faller vanmäktig
ned, om ban bara försöker hålla i skeden. Men
för resten är ban en ganska hygglig menniska,
skall jag säga fröken, och hellre än jag forråder
honom, biter jag tungan af mig."

Flickan svarade intet, utan smög sig ända
dit upp. Som dörren, för att undvika
knarrandet, endast stod på glänt, kunde hon från sin
plats se främlingen ligga i sin säng, med
hufvudet en smula upplyftad t, för att helsa på fru
Helena, som stod framför honom ocli frågade,
huru ban sofvit,

"Jag vet icke, ädla fru," sade ynglingen.
"Min trogne väktare der skall bättre kunna säga,
om jag förhållit mig lugn eller pratat en hop
galenskaper och fäktat omkring mig med händer
och fötter. Men drömt har jag beständigt, de
ljufvaste drömmar, icke alls om blod och sår.
Och när jag i morgse åter kom till medvetande,
käride jag straxt ett styng i hjertat deröfver, att
jag i går förorsakat er .sådan förskräckelse, och
att ni ännu icke alls vet, hvem ni bevisat sådan
outsäglig godhet. "Nej" fortfor ban ifrigare,
fattande hennes hand, då ban såg, att hon åter
ville afklippa hans tal, "denna gången låter jag
icke förmi\ mig att tiga, äfven om det för min
feber skulle vara nyttigare, att under tjugofyra
timmar, icke yttra en stafvelse. Jag blir galen,
om jag nödgas ligga på det här. viset och låta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free