- Project Runeberg -  Fem noveller /
102

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRLORADE SONEN. .102

det började mörkna, ined Gud i bågen, in
genom stadsporten vid björngrafven. Jag ville icke
straxt uppsöka herr AufdembUhel, utan satte in
min häst på "Storken" och gjorde mig sedan i
ordning-att genomströfva staden, gata upp ocli
gata ned, som jag alltid brukar, när jag kommer
till en främmande stad, för att genast lokalisera
mig. Men i går bekom det mig illa, att jag på
detta sättet smög mig bort från herberget, utan
att först förtära något. Ty efter den häftiga
ridten och i den qväfvande hettan, då ovädret
ännu alltjemt vägrade att urladda sig, kände
jag plötsligt en stark törst och trodde, att jag
rent ut skulle försmäkta, om det icke snart
lyckades mig att få föra ett vinkrus till mina
läppar. Då jag kommit ned i staden, just midt emot
ön och hörde dansmusiken från värdshuset^ gjorde
jag mig alltså af en välklädd borgare
underrättad, om man der kunde erhålla något
drickbart vin. "Vinet är nog godt," svarade denne,
"men sällskapet desto sämre" Om man Unge
döma efter mina kläder, skulle jag der just icke
påträtta mina jemlikar. "Jag skulle gerna
gå in i en ladugård, full af kor och getter,"
svarade jag leende, "endast der i någon
mjölkstäfva flöte rödt vin." Och så" vände jag
ryggen åt den hedersmannen, som såg efter mig
med en betänksam min, och gick genast öfver
spången upp till värdshuset.

"Så snart jag öppnade dörren, såg jag, att
min trogne Eckart icke utan orsak varnat mig,
och att jag i ett fähus bland oskälig boskap
skulle funnit bättre seder och hyggligare sätt,
än der. Om det är ett lierberge för tjufvar, vet
jag icke, men de flesta, som befunno sig derinne,
sågo ut, som om de antingen rymt från galgen
eller med all makt sträfvade komma i honom,
män och qvinnor, alla sueglade på mig, då jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free