- Project Runeberg -  Fem noveller /
103

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRLORA DR SONEN.

inträdde, ocli knuffade till hvarandra med
arm-bågarne, som ville de säga: "hvad är det ior en
sparf, som vågat sig in bland hökarne?" Men
som jag blygdes att taga till harvärjan och
dessutom ansåg, att en främling ostraffadt kan taga
sig till mycket, som måste tillskynda en på
stället bosatt många obehag, slog jag mig oförskräckt
ned i en vrå, hvarest ännu stod ett bord ledigt,
samt lät servera mig en flaska rödvin. Och som
jag förhöll mig stilla, tycktes man af ve nsnart hafva
vant sig vid min närvaro, helst de flesta redan
druckit sig till hälften redlösa och nu voro
fördjupade i skrålaude samtal eller kurtiserade sina
damer. Ibland dessa var en, hvilken utmärkte sig
framför de andra genom sina snygga kläder och
sitt välkammade hår, men eljest var ett lika
lider-ligt stycke som alla de andra. Denna dansade
ej, sjöng icke heller, och vinet tycktes icke smaka
henne. Hon satt i knät på en stor stark karl,
hvars kläder fordomdags hade varit fina, men
nu voro öfversållade af regn- och vinfläckar.
Äfven hans ansigte måste en gång icke hafva varit
så oäfvet, innan han fick den röda narfven, tvärs
öfver pannan till näsroten, och de blödspräugda
ögonen och det tofviga skägget. Jag kunde icke
underlåta att oafvändt betrakta detta par, huru
han med en min af förtrytelse, som om tur och
otur i lika hög grad väckte lians ovilja, lät
tärningarne rulla på bordet och när lian vunnit,
stötte sitt hufvud mot flickans axel, att hon skulle
hopsamla penningarne. Hon fattade då en lång
dolk, som låg framför dem på bordet och förde
med den blanka eggen mynten åt sidan, alldeles
som man med en qvast hopsamlar sopor. Ingen
af de båda sade ett ord, under det hans båda
stallbröder, hänsynslösa unga män med
rödbru-siga ansigten och glasartade ögon, beständigt
samtalade ined hvarandra på franska och spanska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free