- Project Runeberg -  Fem noveller /
104

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

DUN förloradti sonen.

och dervid slogo med kny.tnäfvarne i bordet.
Flickan tycktes emellertid slutligen finna detta
tråkigt, och när hon så ined en beslutsam gäspning
såg sig omkring, föllo hennes blickar på mig,
som hon iorut icke hade bemärkt. Ty då jag
inträdde, hade hon för ögonblicket insomnat mot
sin riddares axel. Vare sig. nu att" min drägt,
eller den ring jag bar på mitt finger ådrog sig
hennes uppmärksamhet, eller att jag eljest
behagade henne, alltnog, hon inledde med mig ett
dristigt ögonspel och gjorde mig bakom sin
älskares rygg med handen allehanda tecken, hvilka
jag icke förstod, och då jag icke besvarade
någotdera, utan blott hastigare drack mitt vin,
för att sedan oförmärkt åter smyga mig
derifrån, sprang hon slutligen, liksom hon funnit
platsen obeqväm, ned från den dystre spelarens
knä och slog sig belt ogeneradt ned på bänken
bredvid mig, med hufvudet bakåtlutadt, liksom
lor att bättre kunna sofva; men i hemlighet
blinkade hon åt mig och sköt sin fot alldeles intill
min. Han med narfven tycktes genast ana oråd,
ropade i sträng ton till henne på fransyska, att
hon på ögonblicket skulle återvända till sin plats,
och då lion ställde sig, som om hon sof, for lian
rytande upp och befallde mig att aflägsna mig;
han hade nog sett, huru jag gjort tecken åt
flickan och lockat henne bort ur hans sköte. Ehuru
jag skummade af raseri öfver karlens oförsynthet,
torköll jag 111ig likväl fullkomligt lugn och sade,
att ingen kunde utvisa mig härifrån, då jag icke
stode någon i vägen och betalte mitt vin lika
väl som någon annan. Deröfver råkade ban i
raseri, ryckte flickan med våld bort från bänken
och frågade i rytande ton värden, hvarföre ban
icke hölle sitt hus rent från misstänkta gäster,
som endast infuiiuo sig för att spionera. Han
kallade 111ig en spion och galgvärfvare, och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free