- Project Runeberg -  Fem noveller /
105

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FÖRLORADE SONEN.

.105

flickan tog mitt parti och öfveröste honom med
smädeord, fattade han mig i kragen, hvarvid han
sönderslet mitt kras. Nu insåg jag allt för väl,
huru jag kokat ihop åt mig, i synnerhet som
hans sup- och spelbröder ställde sig på hans
sida, och värden, som lefde på skurkarne och
icke behöfde visa undseende för fredliga borgare,
helt buttert förklarade, att jag i hans hederliga
hus, som endast mottoge belefvadt folk. icke hade
någonting att skaffa. "Nåväl," sade jag, "jag
vill då icke längre störa den allmänna trefnaden,n
kastade betalning för hvad jag förtärt på bordet
och ville draga ur ett spel, på hvilket någon
ära i intet fall var att skörda. Men då jag
redan lagt handen på dörrlåset, hängde sig flickan
plötsligt fast vid min arm och hviskade i mitt
Öra, att jag skulle taga henne med, ty hon hade
tröttnat på sällskapet, och vi skulle tillsammans
företaga en liten spatsertur. "Allesvous en? sade
jag, "jc ne veux pcis de voits," och hvad annat
jag kunde få ihop på rådbråkad fransyska. I
detsamma bröt ovädret löst derute, och derinne
blef larmet allt vildare, då hennes älskare
rusade efter flickan och ville slita henne från min
sida, och de andra derunder skreko och dundrade
mera högljudt än åskan derute. Hon klämde sig
allt fastare in till mig, som en vildkatta, hvilken
fastklöst sig vid ett träd, och ett ögonblick kom
öfver mig en känsla af hälften vrede och hälften
sorg, och jag tänkte: "Om din kärleksfulla moder
nu såge dig." I detsamma framljungade en
blixt-stråle så häftig, att till och med de vilda
skurkarne för ett ögonblick hejdades, musikanterna
tystnade och värdinnan började högljudt framtjuta
en ovädersbön. Jag begagnade mig häraf, för
att afskaka min efterhängsna skatt och komma ut
i det fria. Men knappt stod jag åter på bryggan,
tackande Gud att hafva uudsluppit med endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free