Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10(1
DEN FÖRLORADE SONEN. .106
ett blått öga, då bela svärmen plötsligt kom
rusande efter mig med blanka vapen samt
omringade mig midt på spången, och hade de icke
alla varit druckna och derföre stått på osäkra
lotter, skulle min sista stund varit kommen. Då
kom min fransyska skatt mig tappert till hjelp,
och när hon såg, att hennes gamle älskare, han
med narfven, stötte sin dolk i min skuldra,
upphäfde hon ett genomträngande skri likt en
ursinnig, klämde mig mot bröstvärnet och betäckte mig
med sin kropp. Då jag märkte att det nu gällde
mitt lif, hade jag i ett ögonblick dragit min
korta stickvärja ur skidan och stack omkring
mig som en rasande, så att alla veko tillbaka,
utom min hufvudfiende, som ruset och kärleken
gjorde blind. Alltså rusade han på mig, och då
han icke vek undan, rakt på min klinga, så att
ban blott ännu en gång vrålade till som en
slagen tjur och derpå utan ett ljud störtade
framstupa till marken. I ett ögonblick inträdde en
fullkomlig dödstystnad; man hörde blott åskans
mullrande och flodens forsande under bron. Men
vid skenet af ett par nya blixtar kunde nian på
gatan vid stranden tydligt urskilja vakten, som
i stormmarscb närmade sig ön. "Få honom i
båten," hörde jag en af hans kamrater ropa. "Det
är slut med honom," ropade den andre; "det bästa
vore att bums kasta honom i floden." — Under
tiden hade flickan gripit sig an och fattat den
sakta qvidaude i axlarne.’ "Alfons," ropade hon,
"dépéchez-votts. Voila lcs gensd’armes \ Ön nous
attrappera tons." Då uppstod der ett tumult på
den smala spången, för att skaffa den sårade
afsides, så att ingen vidare egnade mig någon
uppmärksamhet, utan jag kunde, i skydd af mörkret
och regnets prasslande, oautastad uppsöka fria
faltet. Det öfriga känner ni, ädla fru. Och nu
kan ni sjelf inse, huru det skulle gått mig, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
