Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEN FÖRLORADE SOXE.V.
107
himlen icke bevekt edert hjerta, ocli ni hade
nekat 111ig ert beskydd. Outplånlig skam hade
blifvit min lott. att som orostiftare, måhända
mördare, gripas i ett illa beryktadt lius, ingen
hederlig menniska som vittne till min oskuld,
och herr Aufdembühel, i stället lor att underrätta
min fader, att ban gladde sig åt, att hans son
förnyat den. gamla gästvänskapen, skulle på sin
höjd uppsökt mig i Fängelset och misstrogen
skakat på hufvudet åt mitt rättfärdigande, då jag
deremot i edra ögon läser, att ni icke anser mig
tor en skrällande lögnare, utan har medlidande
med min ungdom och obetänksamhet och icke
skall undandraga mig er hand."
Efter denna långa och lifliga berättelse, soni
synbarligen upprörde honom, då möjligheten af
en sämre utgång ställde sig lifligt för hans sinne,
sjönk ynglingen åter ned på kuddarne och slöt
med en djup suck, sina ögon. — "Var vid godt
mod," sade fru Helena, och hennes mörka ögon
skimrade i fuktig glans. "Under mitt tak skall
ni icke lida brist på något, och då jag en gång
här redt ert läger, skall jag behandla er som
min egen son, äfven om icke allt hos er sade
mig, att jag kan sätta tro t.ill edra ord.
Valentin anser, att ni om en vecka skall kunna lemna
sängen, och till dess fordrar jag blott en sak:
att ni låter oss göra med er, hvad vi finna fcir
godt, och att ni icke genom otålighet eller dystra
tankar förvärrar ert tillstånd. Om ni så önskar,
skall jag, då ni icke sjelf kan bruka er arm,
skriftligen underrätta er moder, hvar ni befinner
er och att ni är utom all fara"
"O min ädla välgörarinna," ropade ynglingen
och fattade i ärmen på fru Helenas klädning,
den han tryckte till sina läppar, "ni är i
sanning mot mig som en moder, då ni till och med af
egen drift föreslår 111ig det, hvarom jag knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
