- Project Runeberg -  Fem noveller /
108

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

D15N FÖHIjORADU SONEN.

skulle vågat bedja. Och likväl vet jag, hvilken
välgerning ni derigenom bevisar min älskade
moder. Ty belt visst sitta nu de båda gamla
der-hemma, likt två fåglar i nästet, hvars ungar
första gången pröfva sina vingar, och dessutom
lofvade jag att, så snart jag vore vid målet, sända
dem underrättelser. Men när ni nu skrifver från
mig —till fru Martina Brucker, Augsburg,
Vittnesgatan — så framställ saken i försigtiga
ordalag ocli förtig gerna anledningen, till dess
jag sjelf sanningsenligt kan berätta lienne allt,
ty hon är grufligt lättskrämd, och då jag är
hennes enda barn, har hon vårdat mig med större
försigtighet, än om jag varit flicka, och derföre
har äfven jag städse beflitat mig om att
tillskynda henne så litet sorg som möjligt. Om hon
nu om sin .Kurt får höra, liuru ban råkat ut
första aftonen af sin vistelse i Bern, skall hon
icke ega ett ögonblicks ro, — innan hon vet, att
jag icke vidare inandas denna farliga luft. Men
ni inser redan, huru den saken bör behandlas.
Ni vet ju alltför väl, hvad nian säger en moder
så att trösten öfverskyler förskräckelsen."

Han vexlade färg under de sista orden, och
Valentin kom skyndsamt fram, för att fukta hans
tinningar med stärkande essenser, och lät sin
herrskarinna temligen tydligt lorstå, att hennes
vistelse här redan blifvit alltför långt utsträckt,
llon gaf honom sakta de nödiga föreskrifterna
och smög sedan på tåspetsarne ur rummet. Ute
i förstugan fann hon Lisabethli.

"Du har lyssnat?" frågade hon med sträng

min.

"Förlåt mig, älskade moder," svarade barnet.
"Jag kunde icke underlåta det; jag måste höra,
huru allt tilldragit sig. Gud vare tack och lof,
jag hade rätt, han är oskyldig."

"Kom med ned, barn," sade modern; "du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free