Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
DEN FÖRLORADE SONEN. .112
(leras unge gäst i rummet, stöckl på Valentins
arm. Tjenaren lät mecl en stilla axelryckning
förstå, att han icke längre kunnat qvarhålla den
ohÖrsamme och tvådde sina händer för de
ledsamma följder, som kunde inträffa. Öfver Kurts
bleka kinder spred sig en glädjerodnad, då han
nu för första gången fått lemna sin sjuksäng.
Han släppte sin ledsagares arm, böjde med
skämtsamt behag ett knä för den stränga frun ocli
bad om tillgift derföre, att lian trots hennes
förbud åter ställt sig på egna fötter. Han ville
också intet annat, än säga sin räddarinna god
natt och uttrycka sin tacksamhet till den unga
fröken, som lian sedan den förskräckliga aftonen
icke återsett, för all den möda hon haft med att
tillreda charpie och klippa förbandsremsor. —
Det var icke möjligt att motstå hans på en gång
muntra och hjertliga sätt, och till och mecl
Lisabethli, som vid hans inträde i dag var nästan
ännu mera förskräckt, än den der ovädersnatten,
återfick snart sitt naturliga, obesvärade sätt och
kunde med förstånd och ledighet besvara hans
förtroendefulla tilltal. På en vink af modern
framsatte hon en skål med frukter och bakverk,
och gästen som under hela dagen lastat, lät sedan
ban inhemtat Valentins tillåtelse, icke två gånger
bedja sig, innan hans hvita tänder fördjupade
sig i ett saftigt päron.
"Ädla fru," sade lian, "jag kan icke uttrycka
för er, huru väl jag befinner mig vid detta bord.
Då jag den gången såg ert ljus glimta fram öfver
terasserna och efter detsamma styrde mina steg,
kuude jag litet ana, att jag nu skulle sitta här
så glad och trygg ocli göra mig goda dagar. Ni
skall veta, att jag är ett riktigt bortskämdt barn,
och huru mycket jag än på hitresan gladde mig
åt friheten och allt det nya, jag såg, kuude jag
likväl aldrig, i de osnygga herbergena, vid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
