Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1U
DUN FÖULOKADR SONEN.
sedan lion för den unge nninnen spelat de tre
mest omtyckta danserna, slog klockan i
Mün-stertornet midnattstimman, utan att någon af
dem trott, att de varit tillsammans längre än en
liten stund.
Icke mycket annorlunda förgingo närmaste
dagar och aftnar, blott att de båda unga och
kanske äfven modern funno tiden allt längre,
tills porten blef stängd och man, säker på hvarje
besök, kunde sammanträffa vid lampan i
dagligrummet och der med.muntert samspråk fördrifva
halfva natten. Det föreföll dem, som hade det
alltid varit så och aldrig åter kunde blifva
annorlunda, och medvetandet om, att de hade en
hemlighet att bevara och en fara att afvärja,
gaf åt deras oskyldiga sammanvaro den förbjudna
fruktens behag, en känsla, hvarifrån icke ens
den stränga modern kunde belt och hållet frigöra
sig. Hon var tillräckligt klok att inse, att ännu
en annan fara var för handen, utom den, att
deras hemlige gäst skulle kunna blifva
utspionerad af någon granne, och att den lögn,
hvarmed bon tagit honom i sitt beskydd, skulle komma
i dagen. Lisabethli, som dittills blott sällan och
då endast på korta stunder varit tillsammans
med unga karlar, vistades nu redan-på elfte
dagen under samma tak som den främmande, och
om moder fattat tycke för honom, sedan hon
fått skåda till djupet af hans ädla och redliga
själ, hade det väl varit för mycket begärdt af
dottern, att hon skulle göra sig blind ior alla
hans dygder och sällskapsgåfvor. Och ban, så
förtroligt hans uppförande än var, syntes likväl
med omsorg hafva bevarat sitt hjerta, och trots
sitt alltid uppsluppna lynne under de långa
aftnarne, undföll honom aldrig ett ord, som
i flickans öron skulle kunnat klinga annat än
broderligt. Men var det verkligen så, och hyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
