Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEN FÖRLORADB SONEN.
115
lian inga allvarliga känslor, så var det ju blott
så mycket sämre for barnet och moderns
ovillkorliga pligt, att så snart som möjligt göra ett
slut på saken. Hon förargade sig öfver sin egen
svaghet, att hon icke hade hjerta att erinra sin
gäst, som nu var fullkomligt återstäld, om
afresan, då han sjelf icke tycktes benägen dertill.
Hon kände, hvilken saknad hon skulle erfara,
när hon icke mera hade en son att sörja för och
icke vidare finge höra den främmande trohjertadt
kalla henne "fru moder" eller till och med i
kapp med dottern "lilla mamma." Också hade
hon for sig sjelf till hands den ursäkten, att det
vore ogrannlaga att på så sätt drifva en gäst
ur huset. Derföre blef hon på en gång glad och
ledsen, när slutligen ett bref ankom från
Augsburg, skrifvet af de båda gamla, deri de erinrade
sonen att icke missbruka den ädla fruns
gästvänskap, som ban hade att tacka för sitt lif, utan ■
så snart hans sår voro läkta, anträda hemresan
och en gång låta den bekymrade nnodern
öfvertyga sig om, att verkligen all fara vore förbi, och
att straffet för hans obetänksamhet denna gång
utlupit lindrigt nog.
Sedan den unge Kurt uppläst detta bref för
sina båda välgörarinnor, sade under en lång stund
ingen ett ord, och äfven efteråt, ända tills man
vid midnattstid åtskildes, rörde sig samtalet blott
kring allvarliga och likgiltiga ämnen. Att detta
var den sista natt, de sålunda gladt fördrifvit i
hvarandras sällskap, visste enhvar, och likväl ville
ingen tillstå det för sig sjelf. Äfven sutto mor
och dotter ännu länge uppe och skaffade sig
hvarjehanda att syssla med, ty efter sömn kände cle
ingen begärelse. En gång gick Lisabethli ur
rummet for att gifva Donate någon föreskrift.
Då hon återkom, bar hon ett bref i handen, och
hennes ansigte var lika hvitt som papperet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
