- Project Runeberg -  Fem noveller /
116

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116 DEN FUR LOU A DE SONEN.

"Älskade moder," sade hon, och hennes röst
stockade sig; "Donato har lemnat det i mina
händer Det är lrån honom. Vill ni icke först
läsa det?"

"Läs det sjelf," sade modern, "clet kan icke
innehålla något farligt

"O moder," hviskade Hickan, "jag kan icke
läsa, clet svartnar för mina ögon. Jag vet clet
är ett afsked."

"Så gif hit!" sade fru Helena och bröt
brefvet. — "Han frågar dig," sade hon efter en stund,
"om clu icke vore emot, att han hos mig anhölle
om clin hand. Han gör clet skriftligen, ty om
clu icke skulle dela lians böjelse, hvilket han
tyvärr måste frukta, clå clu alltid visat honom
blott ett muntert ansigte, vill han aldrig mera
träcla inför dina ögon, men afresa, utan att säga
farväl, och mecl sitt krossade hjerta clraga så
.långt bort härifrån som möjligt."

Flickan svarade ingenting, och äfven modern
förblef under en lång stund stillatigande.
Plötsligt kände fru Helena sitt barns arm kring sin
hals och hennes fuktiga ögon viel sina kinder,
och en mjuk stämma hviskade i hennes öra:
"clet hade kostat mitt lif, dyra moder, om han,
icke hade älskat mig." — Då drog modern henne
ned i sitt knä, som lion icke gjort, sedan hennes
tidigaste barndom, och sade med darrande röst:
"Gud välsigne er mina älskade barn. I hafven
mycket att ersätta mig."

Uncler denna natt slöt ingen af dem ett öga.
Först emot morgonen inslumrade cle några
timmar, och dottern, som först vaknade, kunde, hur
mycket hon än unnade modern en välbehöflig
hvila, knappt invänta den vanliga tiden att stiga
upp, för att till deu älskade öfverbringa svaret

Så lians bref. När fru Helena slutligen kom
it upp, fann hon sin gäst, som icke mindre sent,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free