- Project Runeberg -  Fem noveller /
122

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

den förlorade sonen. .122

göra henne en slik tjenst, men sedermera, då han,
sin pligt likmätigt, gjorde anmälan om saken
och drog henne med sig inför domstolen, bedyrade
hon nu af oss strängeligen förhörd, sin oskuld
i allt, som angick den sorgliga händelsen. Den
döde, som varit hennes älskare och från Lyon
iort henne med sig på sina resor, hade den der
natten på ön råkat i strid med en obekant och pà
bryggan blifvit af denne nedstucken. Vid vaktens
annalkande hade hon jemnt och nätt hunnit att,
med tillhjelp af två reskamrater, få den halfdöde
i en liten båt och utför strömmen samt att
derefter föra honom till det usla herberge,
hvarest de först föregående dag tagit in. De båda
andra hade, så snart de märkte, att föga hopp
fanns om hans vederfående, packat sig åstad,
under det hon natt och dag troget vårdat den
sårade och äfven förespeglat värden, att ban
dagligen förbättrades, och att när han blefve frisk,
skulle hon rikligen godtgöra honom, blott denne
•hölle tand för tunga. Först då han dragit sitt
sista andetag, hade en ångest kommit öfver henne,
huru det nu skulle gå, ty de sista kontanta
medlen, spelvinsten från den der natten, hade blifvit
använda under sjukdomen, och hon hatte måst
sälja sina obetydliga smycken till en jude, för
att kunna betala begrafningskostnaden. För sin
framtida utkomst, tillade hon med likgiltig
uppsyn, hyste hon ingen fruktan, då hon vore ung
och gudskelof icke såge så förskräcklig ut, om
hon bara först blefve ställd på fri fot och komme
till ett land, der man förstode hennes språk.
Den döde hade visserligen rikligt försett henne
med kläder, mat och dryck, men hon hade dock
känt sig föga lycklig i sammanlefnaden med
honom, ty han hade haft ett retligt lynne och
dessutom icke varit så fullkomligt iransos, som
namnet antydde, utan som hon trodde en Elsassare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free