- Project Runeberg -  Fem noveller /
124

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

den förlorade sonen. .124

märksamhet på eu sigillring, som den döde bar
på sin hårdt sammanknutna venstra hand. Den
var tjock, af gediget guld och en säregen form,
försedd med en blodröd carneol och omöjlig att
afdraga. Men då jag, som är en älskare af
antiqviteter, böjde mig ned öfver liket, för att
närmare betrakta infattningen, ser jag till min
förvåning och fasa, att i stenen är ingraveradt
ett vapen, som på ett hår — men ni får icke
förskräckas; det kan, som sagdt, vara en
tillfällighet — som på ett hår, säger jag, liknade
Amtliorska familjevapnet: två bjelkar, som
uppbära en gesims, och mellan dem en öppen
borgport och öfver gesimsen en stjerna. Ljuset
darrade i min hand, så mycket mera, som jag
samtidigt i det bleka, skäggiga ansigtet, hvilket till en
början synts mig fullkomligt främmande,
upptäckte ett drag, som — jag beder er förlåta
mig, min värderade slägtinge, om jag tillskyndar
er smärta — som jag sett i det döcla anletet på
min i Herranom hänsofne ädle vän, er make, då
jag på begrafningsdagen sista gången stod vid
lians öppna kista." —

När ban kommit till detta ställe i sin
berättelse, gjorde den värdige mannen ett uppehåll,
liYaruuder ban ej vågade betrakta frun, som satt
midt emot honom; och likväl kunde ban ej fatta
bela vidden af den olycka, som sväfvade öfver
hennes hufvud. Kuude ban väl ana, att båda
hennes barns öde berodde på. om den döde
främlingen var hennes älskade son eller icke.

"Var tröst, min älskade vän," sade han
slutligen, då hon for ined handen öfver den af
kallsvett drypande pannan. "Jag har lofvat mig sjelf,
att om denna upptäckt icke yttra ett ord till
någon annan än borgmästaren, hvilken ni ju
känner som en ärans man och eder familj hjertligt
tillgifven. Jag frågade honom, om den sorgliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free