Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 den förlorade sonen.
.125
gissningen icke skulle kunna begrafvas i båclas våra
hjertan. Det vore sannolikt, eller åtminstone
möjligt, att en gren af Amthorska slägten i
urminnes tid utvandrat till Frankrike, der förändrat
sitt namn till Laporte eller Delapor te, som mera
lämpade sig efter språket, men likväl bibehållit
familjevapnet. Om det der draget i den dödes, af
en djup narf vanställda ansigte nämnde jag för
honom icke ett ord, då han sjelf, sedan vi båda
ensamme ännu en gång lyftat på bårtäcket, icke
kunde finna någon likhet med Andreas, som han
erinrade sig för nio eller tio år sedan flera
gånger hafva sett. Detta oaktadt var han af den
mening, att ett så egendomligt fall som
förevarande icke borde hållas hemligt för er. Om det
emot förmodan vore er arme son, som här funnit
ett så sorgligt slut, så finge man icke
undandraga en moder den bittra trösten, att åt den
eviga hvilan inviga det. hufvud, hon en gång
burit under sitt hjerta. Äfven vore det i strid mot
öfligt embetsbruk att åtnöja sig med en
kringstrykande qvinnas uppgifter, då det mest
trovärdiga af alla vittnen funnos så nära till hands,
så mycket mera som det vid skeende dödsfall,
arfskiften och dylikt kunde blifva af stort värde
att ega tillförlitliga kunskaper, för undvikande
af hvarje tvist. Alltså uppmanade han mig att
begifva mig till er, för er utveckla saken och på
det vänligaste söka förmå er att komma till
hospitalet, så hemligt som möjligt, för undvikande
af onödigt uppseende och prat."
Dervid steg han upp från sin plats och gick
bort till fönstret, för att gifva frun tid att hämta
sig och fatta ett beslut, väl en fjerdedels timma
förgick, utan att i det lilla gemaket något annat
ljud kunde förnimmas, än pickandet från det
stora uret, en gåfva från Lisabethlis farfader till
hans sonhustru, och på hvars nummertafla af bly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
