- Project Runeberg -  Fem noveller /
133

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 den förlorade sonen.

.133

fönster blifvit lösryckt och slog nu oupphörligt
mot väggen. Lisabethli, som just insomnat, for
förskräckt upp. Hon såg modern, utan ljus, gå
ut genom dörren och hörde henne stiga uppför
trappan och derefter göra ett slut på oväsendet
genom att så godt sig göra lät tillsluta det
Öppnade fönstret. En stund väntade barnet, att hon
åter skulle komma ned, men insomnade slutligen
och hade för öfrigt fått vänta förgäfves. Ty
Helena qvarstadnade uppe i det mörka rummet,
liksom kände hon sig bättre till mods af att
lyssna på stormen än till sitt barn, som i
drömmen talade om sin Kurt och gaf honom de
ljufvaste smeknamn.

Så snart det började dagas, lade sig stormen,
men efterträddes af ett hut frostregn, som blef
allt tätare och tätare och slutligen insvepte flod
och strand i en tät slöja. Dödgräfvareu, som
med två biträden vid femtiden uppkastat en graf
vid kyrkogårdsmuren och deri nedsänkt en
ohyf-lad kista, hade aldrig tillförne utvecklat sådan
skynüsamliet, och lastan stod på kant i den
nödtorftiga grafven. Då den andlige, som skulle
inviga stoftet åt förgängelsen, för det grufliga
ovädrets skull försummade sin pligt, läste
mannen med spaden sjelf ett fadervår för den armes
själ och kastade derpå skyndsamt de första
mull-skoflarne i grafven, lemnande åt sina kamrater
att fullborda arbetet. Han ämnade just förfoga
sig hem, för att i den varma stugan njuta ännu
några timmars sömn, då ban varseblef en
qvin-nogestalt, som knäböjde vid ett kors, ej långt
från den nyss uppkastade grafven, samt tryckte
sitt med en svart duk ombundna hufvud mot
sten-sockeln. Denna graf hade länge varit förgäten,
och den der hvilandes slägt var dragen ur
landet. Hvad kunde fruntimret der hafva att söka?
Men då hon förhöll sig fullkomligt stilla och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free