- Project Runeberg -  Fem noveller /
135

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 den förlorade sonen.

.135

hviskade i hvarandras öron, att det vore sorgen
Öfver den förlorade sonen, som vid detta tillfälle
så hårdt grep henne, så var dock Kurt van vid
något helt annat af sin svärmoder, och det
föreföll honom högst besynnerligt, att hon på hela
dagen hvarken räckt honom sin hand eller
slutit honom i sina armar, hvilket hon dock gjort
med den vildt främmande, då lian var en gäst
i hennes hus och ännu som konvalescent anhållit
om dotterns hand. Men då de nygifta bröto upp,
för att draga in i sitt nya hem, kysste modern
sin dotter under tårar, så häftiga, som ville
hjertat smälta i hennes bröst och utströmma genom
ögonen, och då svärsonen tryckte hennes händer
till sina läppar, lade hon på hans panna sin
fuktiga hand, mumlande ord, dem ingen förstod.
Derpå vände hon sig hastigt bort och inneslöt
sig i sitt rum, redan förrän de resande lemnat
huset.

Der tillbragte hon sedermera, skild från
hvarje sällskap, de få år hon ännu lefde, ifrigt
sysselsatt med läsning af andliga böcker, och
endast för de arme och nödlidande stod hennes dörr
alltid öppen. Då efter’ ett års förlopp bref
anlände från Augsburg, som enträget inbjöd henne
till en arfvinges dop, urskuldade hon sig med, att
hennes ålder och bräcklighet icke vidare tillstadde
henne att företaga någon resa. Dock såg man
henne ännu mången gång med raska steg vandra
fram på mera ensliga vägar, åtföljd på några
stegs afstånd af den gamle Valentin. Hon sade
dock aldrig ett ord till honom och tycktes
öfverhufvud nästan hafva glömt bort att tala. Först
på dödsbädden, då hon kände sitt slut nalkas,
lät hon hemta kyrkoherden och tillbragte med
honom några timmar i enrum. Hvad hon då
för denne biktade, har den andlige i en långt
sednare tid yppat for ett barnabarnsbarn till fru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free