- Project Runeberg -  Fem noveller /
141

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy ocii garcinde.

141

hjertligt än brodern, som alltid älskat henne högt,
i synnerhet efter den gamles clöd sökte närma sig
henne. Hån bar med egen hand hennes son till
dopet, och då ban sjelf tog sig en hustru, ålade
ban denna som en pligt att dagligen besöka den
ensamma, som aldrig lemnade sitt frivilliga
fängelse. De båda fruarne hade gått ur verlden,
och gossen Geoffroy — uppkallad efter sin fader
— behandlades alldeles som om ban varit
grefvens eget barn, och sannerligen ens den stoltaste
skulle behöft blygas for en sådan son. Han hade
växt upp till en ståtlig yngling, axelbred och
brunhyad, med mörka blixtrande ögon och en
ljuf, nästan qvinligt svällande mun, som sällan
log. Ty ehuru ban hade fullt upp af allt, %hvad
ett ungt hjerta kan åstunda, granna kläder och
blanka vapen, häst och falkar, och derjemte
tillfälle till undervisning i hvarje ridderlig öfning,
och fastän, så långt ban kunde minnas tillbaka,
ban aldrig fått höra ett hårdt ord eller någon
erinran 0111 sin börd, så låg dock liksom en
skugga lägrad öfver hans drag, och när ban icke
ströfvade omkring i skogen, som sträckte sig fram
ända till randen af borggrafven och öfver en
smal spång med några steg kunde uppnås, så
höll ban sig fjerran från alla högljudda och glada
menniskor och tillbragte sin tid i samma rum,
der han först skådat dagens ljus, som om det
icke funnes någon annan plats i verlden, der han
kunde vistas. Ännu medan modem lefde hade
han rundt omkring det lilla tornet planterat
blommor, och fortfarande bibehöll han den
kammare, hon bebott, hennes säng, skåp och soffa,
i samma skick som hon tyckt om, ty för sig sjelf
hade ban blott få behof och ville hvarje
ögonblick vara beredd, att vid första ovänliga ord
utrymma äfven den vrå, man här. upplåtit åt
honom. Derpä tänkte nu ingen mindre än herr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free