- Project Runeberg -  Fem noveller /
146

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

geoffroy ocii garcinde.

ligt, att förkorta den. Han afundades ridknekten
från Malaspina, som först vid midnatt anländt
med mulåsnan, ruset, som det starka klostervinet
beskärt karlen, ocli de djupa snarkningar, som
derpå följde. Men i Geoflroys själ vakade något,
som besegrade vin och trötthet.

Så fort det dagades, sadlade de sina hästar,
togo afsked af fogden och redo upp till klostrets
port, för att der invänta den unga damen. Det
dröjde icke länge, förrän porten öppnades och
abedissan trädde- ut, åtföljd af hela klostrets
fruntimmerspersonal, som midt ibland sig förde
den unga grefvinnan och hennes barndomsvän,
för att nu öfverlemna dem åt* lifvet och fri beten
och sedan sjelfva återvända till sin fångenskap
och sina heliga pligter. Tårar och suckar,
omfamningar och välsignelser följde nu i riklig
mängd, så att det dröjde ännu en lång stund,
innan Geoffroy kunde upptäcka sin kusins ansigte,
som försvann bakom denna massa af slöjor och
hufvudbonader, för att utdela och emottaga
af-skedskyssen. Endast blixten ur ett svart öga och
skimret af ett blondt hår hade ban uppsnappat,
men detta hade satt honom i sådan förvirring,
der ban stod bredvid sin häst, att han icke hörde,
huru abedissan kom fram till honom och med
förundran frågade, om han verkligen vore grefve
Malaspinas sändebud, som i går ditfört brefvet och
åt hvilken hon skulle anförtro den unga
grefvinnan. llidknekten, som handfallen ocli med af
andakt vidöppen mun betraktade den heliga
skaran, måste först knuffa till junkern med
armbågen, innan denne återkom till sig sjelf och
med en vördnadsfull böjning af hufvudet
bejakade abedissans fråga, som ban dock endast till
hälften hört. Herr Iiugo vore förhindrad att
sjelf komma, stammade ban, under det ban
försökte slita sina blickar från det blonda håret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free