- Project Runeberg -  Fem noveller /
150

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

geoffroy ocii garcinde.

sin cour, ens för den stolta kusinen, deröfver
kunde Lon icke nog förundra sig, ocli under
grubblande på denna sak teg hon stilla, äfven sedan
hennes lilla förargelse öfver tillrättavisningen för
längesedan gått öfver.

Ynglingen deremot, som med sådan otålighet
afvaktat dagens inbrott, önskade, ju högre soleil
steg, att hon snarare aldrig mera gått upp öfver
honom, än att hon nu med sitt förargliga sken
skulle blicka ned på hans kärleksqval.
Visserligen hade han från siua barnaår bevarat bilden
af sin kusin, såsom sammanfattningen af allt skönt
och godt; men gnistan hade i minnets vindstilla
endast fortsatt att glimma, på ett undangömdt
ställe i lians hjerta. Nu hade genom den första
lielsningen från hennes läppar, genom doftet fråu
hennes hår, som af vinden öfverfördes, en mäktig
laga upptändts i hans själ, hvilken tillfogade
honom större smärtor, än han dittills någonsin
i sitt lif erfarit. Ocli det främmande sätt, hvarpå
den sköna varelsen höll honom ifrån sig, ökade
dessa smärtor. Ty om han äfven icke kunde
afgöra, huruvida det var motvilja för hans
person, eller det grefliga barnets stolthet gentemot
hennes faders obemedlade tjenare, som tillslöt
hennes läppar och hellre lät hennes blickar sväfva
ut i rymden, — under dessa timmar af tystnad
liade han tid nog att göra sig förtrolig med
den bittra sanningen, att afståndet dem
emellan, hans egen fattigdom och lians pligt, icke
tillät honom att hysa någon dåraktig
förhoppning. Då åter uppstod hos honom den tanken,
till hvilken egare han väl skulle öfverlemna den
honom anförtrodda klenoden, om verkligen
hennes hand redan vore bortgifven ocli hennes hjerta
bortlofvade eller om längtan efter hans enda
barn i ett Ögonblick af sjukligt svårmod
förmått hennes fader att återkalla henne till det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free