- Project Runeberg -  Fem noveller /
151

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy ocii garcinde.

151

öde huset. Ocli om så vore — stode lian då
mindre utan hopp, när han måhända fiuge
tillfälle att öfver år ocli dag lära riktigt känna
värdet af denna skatt, för att slutligen nödgas
öfverlemna den till en annan?

Så försjönk han allt mer och mer i en
dyster melankoli, som icke kunde undgå den unga
frökens uppmärksamhet, oaktadt hon var allt
annat än glad, och hon frågade: om han icke mådde
väl, och om de icke skulle rasta, till dess han
hunnit stärka sig med litet föda eller en bägare
vin. Geoffroy, som rodnade upp öfver öronen,
ursäktade sin tanksjiriddhet, så godt lian kunde,
med en sömnlös natt, och bemödade sig att synas
likgiltig. Då de viel middagstiden rastade i en
liten skog, der de, lägrade kring en källa,
undersökte den matsäck, de fromma systrarne packat
på mulåsnan, blefvo deras lifsandar omsider
något uppfriskade, och i synnerhet var detta
förhållandet med Aigleta, som för längesen tröttnat
vid att se surmulen ut och nu, efter att hafva
återfått sitt muntra lynne, kryddade anrättning
garne med lustiga infall. Garcinde satt i
skuggan af en hög törnrosbuske och fördrog tåligt,
att den lilla liexan, som ej ett ögonblick kunde
vara stilla, band allehanda kransar hvarmed hon
smyckade hela sällskapet, till och med ridknekten
och de betande hästarne, och dessemellan sjöng
sånger af just icke det gudligaste innehåll, hvilka
kommo ridknekten att skratta. Slutligen reste
sig den unga grefvinnan med en allvarlig blick,
frigjorde panna och lials från kransarne och
uttryckte sin Önskan att l’esa vidare. Den siste,
som uppstod ur det höga gräset, var Geoffroy.
Honom syntes detta ställe vara ett paradis, hvarur
ban endast motvilligt lät fördrifva sig. Dock
var ban genast till hands, att hjelpa-sin kusin
i sadeln, utan att ban likväl skulle vågat, icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free