- Project Runeberg -  Fem noveller /
152

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

geoffroy ocii garcinde.

ens som af tillfällighet, att trycka den lilla fot.
hon vid uppstigandet stödde i hans hand. Sjelf
vande hon ansigtet ifrån honom, så att hennes
till midjan fritt höljande hår ett ögonblick ljuft
inhöljde honom, ocli stötte sedan den fina
klacken i sidan på sin passgångare, så att denne
föll in i ett saktmodigt galopp. Så fortsatte de
en stund ett slags kappridt, menniskor såväl som
djur vederqvitfkta af hvilan och Geoffroy med
högburet hufvud, som hade det röda klostervinet,
hvilket Aigleta credensat åt honom bland
blommorna, fördrifvit all dysterhet, ur hans blod och
uppmanat honom att njuta af stundens lycka.

La Vaqueira, som de redan tidigt på aftonen
uppnådde, var en landtgård, vackert belägen
mellan yppiga ängar och doftande skog. Den hade
ännu för få år sedan varit i huset Malaspinas
ego, men sedermera, såsom pant för en hög, på
spel förlorad penningesunima, råkat i händerna
på grefve Peire von Gaillac, som visserligen hade
annat att göra än se till boskapshjordarne i denna
vrå af verlden. Arrendatorn sjelf ocli hans hustru,
som bodde här tillsammans med en skara
herdar och ladugårdspigor, visste, då herr Iiugo
red förbi och på gamla viset helsade dem, ej ett
ord om, att de icke mera tillhörde sin gamle
herre, och mottogo alltså hans dotter, som de
från hennes barndom väl erinrade sig, med all
den vördnadsfulla tjenstaktighet, de voro
skyldiga sin herrskarinna. Drängarne sofvo i
uthusen och det gamla folket hade blott ett litet
hus, hvars enda rum de genast lemnade de båda
flickorna och bäddade åt sig sjelfva i köket.
Geoffroy måste beqväma sig att krypa upp på
vinden och der af hö tillreda sig ett läger. Men
det var så sent, då lian beslöt sig att gå till
hvila, och de hade tillbragt hälften af den vackra,
stjerneljusa natten under samtal af så begrun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free