- Project Runeberg -  Fem noveller /
153

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy och g arcinee.

153

dansvärd art, de der en smula lugnat hans
häftiga känslor, att han trots Garcindes närhet djupt
insomnade och tog ersättning for den sista
sömnlösa natten. Flickorna deremot, oaktadt äfven
de, såsom ovana vid ridt och tunga efter det
eldiga vinet, måste erkänna, att de voro mycket
trötta, upplifvade dock hvarandra under
afkläd-ningen med samtal, såsom flickor bruka, hvilka
skola dela samma läger, och likväl nödgas
bevara hjertehemligheter. Ty flickor tro sig bäst
kunna akta sin tunga, ju friare tyglar de lemna
henne i likgiltiga samtal. — Hvarför hade
Gar-cinde under bela dagen visat så löga glädje?
Förargade det henne ännu, att Aigleta sjelf, i sin
förtjusning öfver att en gång få se verlden, pratat
allehanda galenskaper? frågade fickan sin
väninna, i det hon njelpte henne att fläta håret
och uppbinda detsamma. v

"Visst icke, kära Aigleta," svarade den
andra eftersinnande och lät de smärta armarne
glida ned i sitt sköte; "jag afundas dig ditt glada
sinne, utan att missunna dig det. Men mitt eget
hjerta är tungt. O Aigleta, huru skön har icke
i mina drömmar den stunden framstått, då jag
skulle få återvända till min fader, få andas
frihetens luft och helsa verlden på denna sidan
Montsalvaires kullar. Och nu —! —"

"Finner du icke verlden nog skön, himlen
nog blå, ängarne nog gröna och sjöarne
tillräckligt klara, att du deri må kunna återspegla din
egen skönhet sade väninnan leende.

"Att du kan drifva gäck med min oro och
mitt svårmod!" svarade grefvedottern. Men tänk
om på den dag, jag åter inträder i verlden, min
fader skulle saknas mig, jag icke kunna fatta
lians hand, ej höra hans stämma — o älskade
vän, öfver mitt hufvud sväfvar någon mörk
måhända fruktansvärd hemlighet som, man döljer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free