Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geoffroy ocii garcinde.
155
kens hand som holst. Men om han äfven är en
svärmare, som icke förstår sitt eget bästa: sä
dåraktig är ban likväl icke, att ban skulle rikta
sina tankar på mig, ty ban vet allt för väl, att
min fader aldrig skulle gifva honom min hand.
Vida lorr tror jag, att ban hatar mig, emedan
jag är min faders dotter, som ban måste se högt
öfver sig, ehuru jag sjelf alltjemt uppfört mig mot
honom, som under vår barndom, och söker göra
allt, lor att återställa det gamla förtroendet,"
"lim!" sade brunetten, i det hon uppsnörde
sitt lifstycke, "kan vara att du har rätt. Och
likväl önskade jag, att ban ville hata mig, som
ban hatar dig; jag begärde ingenting hellre.
Men mig, en tjenarinnas dotter — hvem skall
göra sig möda ens att se till, om jag mest
förtjenar att älskas eller hatas? Och likväl menar
jag — och härvid skakade -hon sitt tjocka hår
öfver den hvita nacken — att vi skulle vara
väl värda en dylik möda. Iiögvälboren eller icke
— kommer jag blott ut i verlden, skall du få
se, donna comtessa, att jag i nätet af dessa svarta
lockar kan fånga fåglar, likaväl som du med
dina guldsnaror, och om äfven den svarta korpen
derute, Jaufret, förblifver —"
"Den som hörde dig tala," afbröt henue
Gar-cinde, "skulle tro att du komme från hvilket
annat ställe som helst, snarare än från ett
kloster. Men vi vilja gå till sängs. Jag önskar
att det vore morgon och att jag redan fått
omfamna min fader."
Väl en timma hade de redan legat, och ännu
hade ingendera tillslutit ett Öga. Visserligen var
bädden hos arrendatorn hårdare än deras läger
i Montsalvaire, men denna omständighet allena
skulle icke stört en ädertonårigs sömn. De höllo
båda andan och rörde sig icke, tills Aigleta
plötsligt reste sig upp i sängen och sade: "Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
