- Project Runeberg -  Fem noveller /
158

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

geoffroy ocii garcinde.

kunde uppfatta förfallets hela omfång, då hon
blott egde barndomsminnen af detta ställe, och
det icke öfver porten stod skrifvet, att knappast
de nakna stenarne ännu vore borgherrns
egendom, måste likväl betjeningens ringa antal, deras
utslitna kläder, men framför allt den
omständigheten göra henne bestört, att hennes egen
fader icke hade känt sig manad" att helsa sitt
älskade barn välkommen vid inträdet på clet gamla
stamgodsets område.

"Är min fader sjuk?" ropade hon till en af
betjenterna, i det hon, utan att invänta något
bistånd, hoppade ned ur sadeln

"Blott ett svårt giktanfall, nådig fröken,"
svarade mannen och riktade sina Ögon liksom
forskande upp mot bågfönstret, som vette åt
gården, som om ban väntat att åtminstone derifrån
få se grefven vinka åt sin dotter, äfven om
smärtorna hindrade honom att stiga utför trapporna.
Fönstret var tomt. Garciudes ansigte öfvergöts
af en rodnad, ty hennes blick hade följt samma
väg samt besviken och sorgsen återvändt. "Jag
vill gå dit upp, Aigleta, hviskade hon hastigt.
Stanna här nere, tills jag kallar dig."

Så gick hon; de an’lra nedstego från sina
hästar och öfverlemnade dem åt stallknektarne.
Sedan Geoffroy vexlat en hastig blick med
portvakten, som endast betydde; "Intet nytt? — Allt
som vanligt!" — förde ban sjelf sin häst i
spil-tan, aflyftade sadeln och återvände derpå öfver
gården till sitt lilla torn, utan att bekymra sig
om Aigleta, som sorgsen och öfvergifven bland
idel främmande ansigten satt der på en stenbänk
och gerna skulle fallit i bitter gråt öfver ett så
föga ärofullt inträde i det efterlängtade,
grefliga huset, om hon icke varit omgifven af så
många begapare. Hon såg yuglingen taga
vägen till den välbekanta muren, som bland törn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free