- Project Runeberg -  Fem noveller /
159

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy och g arcinee.

159

rosbuskarne sorgligt vinkade till henne, men hans
hufvud var så djupt sänkt mot bröstet, att hon
icke vågade tilltala honom och bedja honom taga
henne med sig samt visa henne de gamla
lekplatserna.

Men han syntes helt och hållet hafva
förgätit, att hon fanns till på jorden, ja att han
sjelf ännu Yar bland de lefvandes antal. Ehuru
han på morgonen endast förtärt litet bröd och
vin samt det emellertid blifvit middag, hade han
likväl icke en tanke på mat och dryck, utan satt
i sin tornkammare på sin moders säng, lik en
af blixten träffad man, utan att röra sig, med
de vidöppna ögonen häftade på sin faders
sångbok, som ban genast vid inträdet framtagit ur
skåpet och uppslagit i sitt .sköte, men ban
tycktes icke läsa, utan öfver de svarta linierna lyssna
till de ord, hans hjerta förestafvade honom —
om glada eller sorgsna, det skulle ingen kunnat
utforska i de förstenade dragen. Men plötsligt
ryckte hvarje muskel till i detta liflösa ansigte,
och de bruna kinderna fingo en dunkel färg.
Han sprang med sådan häftighet ur sängen, att
sångboken gled ned ur hans sköte och kom att
ligga uppslagen på stengolfvet. Derpå lyssnade
ban med spänd uppmärksamhet utåt
blomster-täppan. ßiktigt det var hennes steg, så gick
ingen annan menniska; och nu lade lion sin hand
på portklinkan, nu inträdde hon i den trånga,
dunkla trädgården, nu öppnade hon den inre
dörren och trädde öfver hans tröskel in i det
lilla rummet.

Han hade, då hon inträdde, ovilkorligen sänkt
blicken och bemantlat sin förvirring derigenom,
att han upptog pergamentsboken, som låg
emellan dem, från golfvet. Då ban nu upplyfte sina
ögon till henne, blef ban häftigt förskräckt. Ty
hennes ansigte, som ännu på morgonen strålat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free