- Project Runeberg -  Fem noveller /
160

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164 geoffroy ocii garcinde.

af ungdom och hopp, hade på denna korta tid
blifvit så förändradt, som hade år af hopplösa
smärtor gått fram deröfver.

"Jag stör er, kusin," sade hon med
fullkomligt klanglös stämma; "men jag kommer till er,
emedan jag tror, att ni är min vän, måhända
den ende jag eger. Låt mig sitta — jag är
färdig att dö af trötthet — icke på sängen der,
hvari min älskade tant dog — o Jaufret, om jag
visste, att det äfven skulle blifva min dödsbädd,
och att mitt hjerta genast skulle stanna, om jag
nedlade mig der — Gud är mitt vittne, att jag
icke ett ögonblick skulle tveka!"

Hon nedsjönk på en stol, som ban framsköt
till henne och tryckte händerna mot ansigtet, så
att han kunde se tårarne framqvälla mellan
hennes hvita fingrar.

"För Guds skull, kusin, ni krossar mitt
hjerta. Hvad har skett? Hvad har er fader —"
Hon borttog händerna från ansigtet,
söndertryckte tårarne med ögonlocken och häftade sina
blickar fast på honom. "Icke gråta," sade hon.
"Det är barnsligt. Om detta allt, som jag i dag
har upplefvat, är sant, äro tårar någonting
alltför underordnat. Af er vill jag veta det kusin:
är det sant, att herr yon Malaspina är en
tiggare, och att hans dotter icke eger någonting
annat, än hvad hon bär på sin ler opp? — Ni
tiger, Jaufret. Det är godt. Nå ja än sedan?
Det har länge anat mig, att någon olycka låg i
luften och armod — har jag sett i klostret och
är bekant dermed, och mitt hjerta bäfvar icke
derför. Men vanära, Jaufret, vanära! —"

"Vid frälsarens blod," sade han uppfarande,
"hvem vågar säga, att vanära hotar er, så länge
jag kan föra ett svärd ocli svänga en lans?"

Men härpå tycktes hon icke lyssna, Ty
efter en paus, hvarunder lion liksom drömmande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free