- Project Runeberg -  Fem noveller /
161

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy och g arcinee.

161

l|it de små kulorna i sin rosenkrans glida mellan
fingrarne, sade hon, i det en rysning genomilade
hela hennes kropp:

"Känner ni grefve von Gaillac?"

Ynglingen for tillbaka, som hade han blifvit
stucken af en orm. En förbannelse trängde sig
fram mellan hans läppar, och hans hand fattade
krampaktigt tag i sidentäcket.

"Ni tyckes känna honom." fortfor flickan.
rSå gör äfven jag. För två år sedan kom han
på en jagt till Montsalvaire med ett stort följe
af riddare och sköna damer. De lägrade sig i
den lilla skogsdungen bredvid klosterträdgården,
och vi kunde från våra befsåer se och höra allt,
huru de drucko och dansade, och huru hans
vän-ninna, en storvext, öfvermodig qvinna, efter
måltiden sjöng for honom och derunder
accompag-nerade sig på luta. O kusin, hvad ges det icke
lor slags menniskor! Då först började jag
förskräckas for slikt och. blef glad, när abedissan
dref oss ur trädgården och befallde oss att gå
till refektorium och sätta oss vid våra
spinnrockar. Då blef allt tyst med undantag af
syst-rarnes hemliga samtal,’ af hvilka hvar och en
visste att berätta något om grefve Gaillacs
lättsinne och gudlöshet. Ty i ett kloster vet man
allt, hvad som tilldrager sig i den yttre verlden,
ehuru man eljest är nära att forgås af ledsnad.
Plötsligt inträdde abedissan: grefven stode derute
vid gallerdörren i klostrets samtalsrum och
önskade få se mig; han medförde helsningar •från
min fader. Att jag hade kraft nog, att resa mig
upp och genom den långa salen gå fram till den
goda frun, kan jag ännu icke begripa. Men hon
fattade moderligt min hand och hviskade till mig:
"kom ihåg att du är på en invigd plats. Den
lede frestaren sjelf skulle här icke få någon makt
öfver dig." — Så förde hon mig dit, hvarest den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free