- Project Runeberg -  Fem noveller /
162

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

geoffroy ocii garcinde.

gudlöse manueii med liökögonen i vargansigtet
väutade bakom gallret — vid sidan af den sköna,
öfvermodiga qvinnan, som att döma efter åren
snarare kunnat vara lians dotter. De skrattade
högljudt, då vi inträdde, men blefvo sedan tysta.
Jag hörde grefven på toskanska språket säga
något till damen, som jag väl förstod, men nu
icke kan upprepa. Hvad han sade till mig sjelf,
vet jag icke. Jag mins blott ännu, att det skar
mig i hjertat, då ban nämnde min faders namn
och tillade, att han vore hans bäste vän. Det
skimrade för mina ögon, — då jag åter fattat
mig, voro de försvunna. Abedissan talade aldrig
ett ord om detta besök och förbjöd de andra att
nämna Peire von Gaillaes namn. Jag har sedan
den tiden icke heller hört detta namn uttalas
— förrän i dag — då min egen fader
berättade mig, att han i en natt, full af olycka,
sedan ban till denne man bortspelt den
obetydliga återstoden af sin förmögenhet, — på det
sista tärningskastet satt sin dotters band — och
äfven då förlorat!–"

Ett doft rop af fasa och afsky framträngde
ur ynglingens bröst; men hans lemmar syntes
förstenade och lians tunga förlamad, ty ban
afbröt icke tystnaden, och det var så stilla i det
lilla gemaket, att man kunnat höra en mygga
surra.

"Ni hatar min fader," fortfor slutligen
flickan, med sänkt blick men lugn stämma. "O
Jau-fret, jag vet det sedan många år, och det har
gjort mig sorg nog. Men hvad jag nu berättat
er, får icke öka detta bat; ty om det finns en
förkrossad menniska på jorden, som under
tärande själsqval redan här i tiden lider
afgrundens qval och pliktar för alla sina fel, — tro
mig, kusin, så är det herr von Malaspina, som
skulle byta med den spetälske krymplingen utan-

(

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free