- Project Runeberg -  Fem noveller /
165

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy ocii garcinde.

165

lyckliga, här våga inga onda andar nalkas mig,
här kan jag icke föreställa mig, att
afgrudsdrom-men skall blifva sanning, och att faderns ära skall
vara dotterns skymf."

Hon darrade ännu ett ögonblick. Men då
ynglingen förblef stillastående och med en djup
suck böjde sig ned, för att trycka, hennes hand
till sina läppar, som ett tecken, att hon kunde
räkna på honom, lade hon till afsked förtroligt
den andra handen på hans skuldra och sade:
"Aigleta skall lemna er brefvet. Lef väl, käre
vän, och Gud ledsage eder!" — Och sedan på
tröskeln, efter det hon med hopknäppta händer
kysst Mariabildeii på väggen, läste hon sakta en
bön, som hon lärt i klostret. Derefter lemnade
hon honom allena.

* #

*



Dag och natt hade förgått och ännu en gång
dag och natt. Geoffroy kom icke åter.

Herr liugo saknade honom ej. Han hade
för öfrigt vant sig vid, att ynglingen gick sina
egna vägar och på bela veckor icke lät se sig.
Och under närvarande förhållanden var
anblicken af hvilken menniska som helst honom
förhatlig. Timtals kunde ban sitta stilla på samma
plats i sitt rum. Maten som betjenten inbar,
iick stå orörd, och vinet drack ban ined sådan
häftighet, som sökte ban deri glömska af sig sjelf,
det förflutna och hvad komma skulle.

På aftonen den första dagen hade Garcinde
gått in till honom. Han vågade icke se sitt eget
barn i ansigtet, och då hon trädde fram till
honom samt sakta lade sin hand på hans skuldra,
hade det börjat rycka till i bela hans kropp,
liksom af häftig kramp, ban hade glidit ned från
stolen på stenläggningen och under högljudda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free