- Project Runeberg -  Fem noveller /
169

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy ocii garcinde.

169

fallet stötte omkull silfverfatet, som innehöll
hundarnes föda. "Om jag också icke skall erhålla
ett svar," ropade jag, "som anstår den höga dam,
som sändt mig, vill jag åtminstone tillstoppa den
fräcka mun, som vågar bespotta en ädel jungfru
och nedraga i smutsen ord, flutna ur en ren och
stolt själ!"

"Ett Ögonblick var allt stilla. Redan började
jag tro, att jag oautastad skulle få lemna salen,
men jag hade gjort upp räkningen utan värden.
Betjenter sprungo fram, gästerna larmade och
skymfade mig, doggarne tjöto — blott grefven satt
dödsblek och stel af vrede qvar på sin plats och
vid hans sida qvinnan, som sände mig flammande
blickar. Då jag en fjerdedels timma sednare
befann mig ensam på fuktig halm bakom
fängelse-bommar, med sönderslaget hufvud och natt för
ögonen, tackade jag min frälsare, att jag blifvit
befriad från närvaron af dessa afgrund sandar
och icke mera nödgades höra, huru man smädade
det dyraste af namn."

"Jag har icke klart for mig, huru jag till
bragte natten och följande dag. Jag tror att jag
sof. Men i andra midnatten väcktes jag
plötsligt af en mjuk hand, som vidrörde mitt ansigte,
och skenet af en lampa träffade mina ögon.
Samma dam, som den aftonen suttit vid
grefvens sida, stod bredvid mitt läger och gjorde
tecken åt mig att vara tyst. Hon förde mig sakta
uppför de kalla, med smuts betäckta trapporna,
genom tomma hvalf och gångar till en smal port,
hvartill hon äfven hade nyckeln. "Jag har icke
hjerta att låta dig der nere försmäkta i evig
natt," hviskade hon. "Derute finner du din häst
och litet föda vid sadelknappen. Flyl Men
om du någonsin behöfver en vän, så kom till
Carcassonne och fråga endast efter Agnes de
Sardin, så skall man visa dig till mig" — Hon

Heyse, Fyra Noveller. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free