- Project Runeberg -  Fem noveller /
170

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

geoffroy ocii garcinde.

väntade på hvad jag skulle svara; nog hade hon
drömt sig ett varmare tack och afsked. Men
då jag teg, öppnade hon porten.och for ännu en
gång med sin hand öfver mitt blodiga hufvud.
"Arme unge man," sade hon, "du förtjente ett
bättre öde!" — Derpå svängde jag mig upp i
sadeln, gaf hästen sporrarne och red så, under
det i nattkylan alla känslor vaknade till lif och
sårfebern försvann, utan att rasta, vägen fram

— här är jag nu — och det är allt hvad jag
medför, som svar på ert bref."

Dervid blottade ban sitt hufvud och visade
den blodiga pannan. Såret var endast täckt af
en tjock hårlock, som der fastklibbat sig och
kommit blödningen att stadna.

Garcinde reste sig från bänken och närmade
sig yngligen, som om hon ville säga honom något,
men hejdade sig åter och blef stående midt emot
honom, stum samt med blicken sänkt mot
golfvet. Men Aigleta sade! "jag vill gå och hämta
linne och sårbalsam, så att vi må kunna
ordentligt förbinda pannan. Derunder såg hon på sin
väninna, som tänkte hon något belt annat,
suckade förstulet och lemnade dem båda allena. Och
knappt hade hon vändt ryggen till, förrän
Geoffroy störtade på knä framför den sköna, af sorg
förstummade qvinnan, fattade hennes händer, dem
ban passioneradt tryckte till sina läppar ocli
utropade: "befall öfver mig - hvad skall jag göra?

— ty lifvet har för mig värde endast om jag
kan få offra det för dig. Aldrig skulle det
kommit öfver mina läppar, som under salig plåga
förtärt mitt hjerta", om icke dessa lidanden trängt
öfver dig. Men nu är du icke längre
grefvinnan, Malaspinas stolta dotter, som jag såg
öfver mig, högt som stjernan! Du är ett armt,
olyckligt, förkrossadt hjerta och skall ej försmå
ett annat hjerta, som öfverlemnar sig åt" dig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free