- Project Runeberg -  Fem noveller /
171

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy ocii garcinde.

171

lif och (löd. O min kusin, outsägligt älskade flicka,
säg ett ord — och jag svingar mig upp på min
häst, som ännu står sadlad nedanför trappan,
lor att jaga tillbaka till Gaillac och stöta denna
dolk i bröstet på fienden till din ära, din lycka,
der han sitter midt i kretsen af sina djefvulska
själafränder — visste jag ock att hans doggar i
nästa ögonblick skulle slita mig i stycken!

Då böjde hon sig ned till honom, och för
första gången sväfvade åter ett leende på hennes
läppar. "Jaufret sade hon, i det hon tryckte sina
läppar på hans blodiga panna, — "Sårfebern
talar ur er mun. Gå till sängs och låt Aigleta,
som förstår sig på dylikt, aftviitta blodet och
ansa ert sår, och stärk er sedan med sömn och
föda. Ty vid vår kära fru af Montsalvaire: det
lif, som ni erbjuder mig. tager jag emot. Jag
är nemligen icke en så rik grefvinna, att jag kan
afslå en sådan skänk, men likväl rik nog., att
vedergälla den. Under det ni berättade ert
äfventyr — hvilket är nog olycksbådande och
upprörande, för att bannlysa hvarje forhoppning —
har jag för mig sjelf öfvervägt allt, hvad jag
kan och får göra. Men det är nu icke tid till
prat. Se der kommer er läkare, åt hvilken jag
anförtror er, och som vi måste lyda, och om ni
iir foglig och följer hennes föreskrifter, kan ni
vara säker, kusin, att ni icke skall behöfva ångra
er, — Laga, att han, får sömn och stärkande
föda, Aigleta," befallde hon väninnan, som
nickade, liksom förstodo hon väl, hvad hennes
fröken vidare tänkte. Men ynglingen, som
villrådig och med stirrande ögon betraktade henne,
hade upprest sig från sin knäböjande ställning
och släppt hennes händer. Han kunde icke fatta,
att hon var så lugn, då han likväl icke medfört
någon förhoppning. Men dels det tillstånd af
slöhet, hvari såret försatt honom, dels det blinda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free