- Project Runeberg -  Fem noveller /
172

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

geoffroy ocii garcinde.

förtroende, han hyste till hennes själsstyrka kom
honom att med lättare hjerta skiljas från henne
och följa Aigleta, som numera förlorat all sin
munterhet. "Hvad ämnar hon göra?" frågade
han flickan, då han vid hennes sida gick ned för
trappan. — "Hvem vet det? Lyd och gå till
sängs!" sade vänninnan med dof stämma, och i
det hon vände sig bort, tillade hon: "Den som
ban älskar, skall snart somna i Iierranom."

Så ledsagade lion honom till hans eremitage
i tornet, undersökte såret, som endast var
obetydligt och redan i begrepp att läkas, försåg
honom med allt, som erfordrades för att stärka
hans krafter, och lemnade honom derpå allena,
då hon märkte, att hans ögonlock började blifva
tunga.

Men sjelf återvände lion icke straxt till
Gar-cinde, utan dröjde ännu en stund bland
blommorna dernere, band en bukett, som hon åter
plockade isär, och då hon slutligen inträdde i
borgen, hade hon röda ögon och tvättade dem
länge med kallt vatten, på det ingen skulle
märka det.

Geoffroy sof endast ett par timmar.
Derefter uppvaknade ban som en ny menniska, med
sval panna, tack vare Aigletas sårbalsam, och
med glödande hjerta, tack vare kusinens gåtfulla
ord om kommande lycka. Lik en vandrare, som
af skogens fé erhållit slagrutan, med hvilken ban
i midnattstimman skall upptäcka en förborgad
skatt, och nu likgiltig drömmer bort dagens
stunder, så satt ynglingen timma efter timma och
såg endast på solstrålen, som långsamt drog sig
tillbaka öfver golfstenarne, samt lyssnade till
fåglarnes qvitter, hvilka kretsade rundt omkring
hans lilla torn. Intet föreföll, som var egnadt
att störa hans tankar. Ridknektarne lågo
gäspande, utsträckta på bänkar i trädens skugga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free