- Project Runeberg -  Fem noveller /
173

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy ocii garcinde.

173

hästarne stampade i stallet och sökte bortjaga
de retsamma flugorna, och uppe i slottet hade
de båda flickorna inneslutit sig i sitt rum och
läto icke se sig. Blott en gång varseblef ban
genom sitt smala fönster herr Hugo, som trädde
ut på den höga altanen framfor sitt gemak och
skådade ned i borggrafven, som hade han
öfver-vägt, om det icke vore honom bättre att ligga
krossad dernere. Hår och skägg hade blifvit
snöhvitt och ansigtet föreföll aftärdt. Derpå
försvann ban åter, som ett spöke utan ro.

Och nu gick solen ned, och månen höjde sig
öfver skogen och försilfrade blomstertäppan kring
Geoffroys torn. Fåglarne tystnade, men i stället
hörde man grodorna qväka nedifrån
slottsgraf-varne och långt i fjerran en näktergal. Det var’
så klart i rummet, att ynglingen kunde läsa
hvarje bokstaf i den lilla pergamentsboken. Men
han visste icke hvad ban läste.

Ännu en timma ocli åter en — och nu
hördes hastiga, förstulna steg på den smala stigen,
hvilka ryckte den lyssnande ur sina fantasier.
Han rusade till dörren, och då han öppnade den,
såg han icke blott den enda, på hvilken lians
hjerta tänkte, utan äfven väninnan stiga öfver
tröskeln. De helsade honom med nickningar, och
först då de stodo gent emot honom i det trånga
rummet, sade Garcinde med blyg stämma: "ni
ser, att jag håller ord, kusin. Men har ni icke
under dagens lopp hunnit förändra edra
tänkesätt? Ångrar ni icke det ord, som ni i dag
på morgonen lät kommai .öfver edra läppar?" —
Då han stum, med en frågande min såg på
henne: "Ni sade att ni älskar mig Jaufret"
fortfor hon rodnande: mera än ert eget lif, och
att ni vill tillhöra mig i nöd och lust? Ni kan
fritt tala ut, hvad som rör sig i ert "hjerta;
denna trogna vän vet allt. Hon visste till och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free