- Project Runeberg -  Fem noveller /
174

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

geoffroy ocii garcinde.

med tidigare än jag sjelf, att mitt hjerta lika
uteslutande tillhör.de dig, som ditt mig. O
Jau-fret, redan i la Vaqueira — när vi den natten
talade om stjernorna — blott derföre var jag så
stilla och sorgsen, emedan jag sade mig, att
under denna tallösa mängd af stjernbilder ingen
plats fanns, hvarest vi kunde få tillhöra
hvarandra, och att jag måste förlora dig i samma
ögonblick, jag återfuunit dig, ty jag anade
fullkomligt, att mitt hjerta och min hand icke längre
skulle blifva min egen tillhörighet. Och Gud är
mitt vittne, att jag var besluten att lyssna till min
fader, om ban blott velat öfverlemna mig åt en
ädel man, denne måtte nu hafva förefallit mig
hur motbjudande som helst. Men att som ett
liflöst ting, i ett Ögonblick af vauvett, falla offer
lor en rörelse af den hand, hvilken åstadkom
det olycksaliga tärningskastet — det kan icke
vara Guds vilja, ehuruväl ban befallt oss att
hedra fader och moder. Ty jag har i drömmen
sett min moder gråtande luta sig öfver mig, och
jag vet, att om hon ännu lefde, skulle hon hellre
draga bort med mig i elände, än föra mig till
en sådan make. Och derför har jag kommit till
dig, min älskade, och om det fortfarande är din
önskan, något som jag tror och vet, vill jag ännu
i denna timma, infor Gud och detta vittne, viga
mig med dig och sedan fly bort med dig i den
vida verlden. Och jag vet, att om man äfven
upptäcker vår flykt, skall min fader dock icke
bestiga sin häst, för att sätta efter oss, och som ban
fordom gjorde med fadern, straffa sonen som
röfvare; ty ban känner, att ban sjelf icke kan döma,
enär en domare måste hafva ett skuldfritt samvete.
Men vi — hvarthän vi äfven må fly — skola vi
icke allestädes finna ett hem, jag hos dig Jaufret
och du hos din Garcinde?"

Med dessa ord räckte hon honom sin lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free