- Project Runeberg -  Fem noveller /
177

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy ocii garcinde.

177

skred så säkert fram, att de knappast märkte
livar de befunno sig: och att de gingo en
dunkel framtid till mötes, utan de njöto af sin lycka,
som låge ingen skugga af sorg och fara utbredd
öfver deras lif.

Men då de kommit ut ur skogen och uppför
den höjd, hvarifrån den unga frun för få dagar
sedan första gången återsett sin faders slott,
fattade hon plötsligt tyglarne ocli vände det
fnysande djuret.

"Hvad vill du, älskade hustru?" och hvarför
stanna vi har?" frågade Geoffroy.

Men lion blickade oafvändt hän öfver den
vid slätten tillbaka mot den dunkla massan med
de blänkande zinktaken, som skimrade fram
genom månslöjan.

"Hvad ser du då min älskling?" frågade
ynglingen, när ban kände den smärta gestalten darra
vid sitt bröst, som 0111 midt under den varma
sommarnatten en fross-skakning Öfverfallit henne.
"Låt oss se framåt, icke tillbaka. Framför oss
ligger vår lycka!" — Hon drog sig sakta undan
och skakade på hufvudet, då ban ville kyssa
henne, men yttrade ännu icke ett ord. Det
föreföll henne plötsligt, som- såge hon der borta i
fjerran, i den förödda borgen sin fader mecl ljus
i liand vanka omkring ur rum i rum och hörde
honom ropa: "hvar är min dotter Garcinde? Jag
har pantsatt min ära; hon måste inlösa den.
Hvar är mitt barn, och hvar är min ära. En
tiggare var jag, hade intet utom mitt obefläckade
namn, äfven det har jag nu förlorat. Den sista
med namnet Malaspina har tagit familjens ära
med sig i eländet, tv hon vet, att jag icke såsom
i fordna dagar skall spränga efter henne och
nedgöra honom som bortröfvat mitt barn; jag är
gammal och sjuk och en syndig man. Men nu
skall jag ärelös föras till grifteu, ty mina fiender

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free