- Project Runeberg -  Fem noveller /
179

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy ocii garcinde.

179

se sin unga hustrus stela ögon, ur hvilka
plötsligt hvarje glans af kärlek och glädje forsvunnit.
Men det räckte icke länge, innan stelkrampen
upphörde. Hon drog en djup suck, vände med
ett uttryck af trånfull kärlek ögonen mot honom
och sade i det hon bemödade sig att le.

"Jag har förskräckt dig. Förlåt mig, min
älskade. Hvad skulle vi båda hafva att frukta
af de andar, som herrska i det der huset, och
hvilka afundas oss vår lycka? Du är min man
och jag din hustru, evigt tillhörande hvarandra
med kropp och själ. Men hvad vår flykt angår,
har jag Öfverlagt med mig sjelf. Det är icke
himlens vilja, och tro mig, Jaufret, om vi gjorde
det, mitt samvete till trots, skulle det hämnas på
oss och vi skulle sluta lika olyckligt, som det gick
din fader och min älskade faster. Jag har
derföre uttänkt något annat, som du i morgon
bittida skall erfara. Du skall berömma din kloka
hustru, huru fint hon anlagt en plan, så att
borgenären, får ut sin fordran på samma gång hon
sjelf icke behöfver blifva någon annan mans
hustru, än sin älskade kusins, hvilken hon inför Guds
ansigte skänkt sin hand och sitt hjerta. Nedlyfta
mig nu ur sadeln, ty jag vill icke rida längre.
Om det är din önskan, min .gemål, så återvända
vi till fots genom skogen. Ännu återstår mycket
af natten, och en skönare bröllopsnatt kan ingen
grefvedotter önska sig. Men kyss mig nu först,
så att jag åter må se ett leende på dina läppar,
ty detta arma lif är i sanning alltför kort, för
att man med bekymmer ocli svårmod må förstöra
ens ett ögonblick deraf.

Viljelös gjorde ban, hvad hon åstundade;
men då han stående vid hästens sida mottog
henne i sina armar och åter lösgjorde hennes
läppar från sina, kunde ban icke återhålla en
fråga: "O Garcinde, hvad ämnar du göra? Du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free