- Project Runeberg -  Fem noveller /
181

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoffroy och Garcinde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geoffroy ocii garcinde.

181

melodiskt ocli sken månen så klart, att ingen
kunde tänka på sömn, allraminst två personer,
som hade så mycket att anförtro hvarandra och
icke visste om morgondagen skulle lemna dem
tid dertill.

Då i morgongryningen daggen började falla,
och en isig dimma lägrade sig i skogen, reste sig
den unga frun .och sade, i det en rysning
genomilade hennes lemmar: "det blir kallt, min älskling;
-jag tror, vi begifva oss på hemvägen — Hvart?"
frågade han, under det han förskräckt betraktade
henne. Men hon log. "Kom blott", sade hon,
"jag vill visa dig det. Ilar jag väl något annat
hem än ditt?" — Derpå fattade hon hans baud
och förde honom ut ur skogen, tillbaka öfver
utfallsbryggan och in i hans torn.

"Låt mig hvila här," sade hon, i det hon
satte sig på lians moders bädd, "här vill jag
sofva en kort stund, tills dagen inträdt. Men
lemna mig allena, min älskade, ty eljest fortsätta
vi med vårt prat, och jag kan ej få tillsluta mitt
Öga. Gif mig emellertid sångboken; jag vill ännu
läsa en eller annan vers, innan jag insomnar.
Och kyss mig nu till god natt — och gå! O
Jaufret; jag älskar dig högre än mitt eget lif! Äro
vi icke två saliga menniskor, som njutit så
mycken lycka, att ingen vidare kan bereda oss sorg?
Och lefde vi än i hundra år — kan tiden väl
göra oss rikare på glädje, då vi smakat på den
eviga lycksalighetens fröjdebägare?"

Han omfamnade den outsägligt älskade och
tryckte ännu en lång och innerlig kyss på hennes
läppar. Derpå lemnade ban henne allena.

En timme senare gol hanen. Men ban väckte
icke ynglingen, hvilken låg bland blommorna
dernere, endast betiickt af sin mantel, och log i
drömmen, som om ban lifvats af en salig känsla,
samt uttalade sin älskades namn. Plan väckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free